#17 - 14 dagar kvar
Idag är det exakt två veckor till mötet och jag har äntligen tappat känslan av tomhet. Känner mig taggad! Livet har rullat på, vi har fått glada nyheter av olika sorter. Maken är så duktig med sitt rökstopp, det har gått över förväntan! Jag däremot
har inte gått ner i vikt som jag tänkt mig. Jag är ju inte överdrivet stor, så det är inget som påverkar på något sätt men ville få ner mitt BMI lite in för mötet. Jag ska försöka fokusera på det som faktiskt är positivt!
Snön har äntligen kommit till oss, och vilken skillnad det gör för humöret! Det blir så mycket ljusare och livet känns lite lättare. Sömnen är fortfarande lite skev. Vissa nätter sover jag, andra inte. Men jag tror faktiskt det har med mötet att göra.
Jag kan inte planera eller kontrollera vad som händer och det är svårt för mig. Jag gissar på att det blir bättre när vi får mer information och en plan av läkaren.
Funderade lite för mig själv. Vi har ju inte berättat för allt och alla om vår situation. Hur många andra par i ens närhet går igenom samma sak utan att berätta? Tänk om man har ett eller flera par i umgängeskretsen som man faktiskt skulle kunna prata
med, som faktiskt skulle förstå och som vet vad det handlar om... skulle vara skönt. Men samtidigt så känns det skönt att gå igenom det utan andras vetskap.
